Nu kommer historien om när 9 personer åkte på utställning med 1 liten ponny.

Detta äventyr sattes i rullning när snön sträckte sig till fönstren och termotetern visade -25 grader...

Träning inför äventyret var minimalt, springträning ett par gånger. Onsdagen ägnades åt trimning av ponnyman och ponnyskägg och ponnyöronrufs. Redan där började man ana vad som komma skulle...

Fredagen var stora lögardagen med storputs av ponny och prylar. Fredagen till enda glänste svansen som guld.

Spända av förväntan trots morgontrötthet lastades transport och bil med tonåringar och ponny. Vid Götene slöt våran följebil med hejarklack upp. Tillsammans rullade vi in under regntung himmel.

Till slut hittade vi boxplats, sekretariat och förnuft (som dock senare skulle svikta)

Innerplanen såg gigantisk ut och undertecknads mage knöt sig likt en pålstek.

Tidsplanen hade noggrant räknats ut av en världsmästare i tyngdlyftning och en lärarstudent. Kl. 11.00 skulle det vara dags för klass 7c, Welshponny av Cob-typ, äldre valacker. När sen ponnyägarinnan ringer 09.34 och meddelar "att damen i sekretariatet säger att det är verkligen bråttom. Hon säger till och med att jag inte har tid att stå här!" var paniken och stressen i luften, pålsteken hade då förvandlats till en vibrerande plankstek. Den förvirrade tonåring och den yngre tonåringen försökte hjälpas åt med förvildad ponny och underteckand försökte för glatta livet ordna till skjorta, väst och armbindel i transporten som för stunden omarrangerades till omklädningshytt modell small...

Väl på plats vid min ring med andan inte längre i halsen utan kvar halvvägs till stallet inser underteckand att de bara var halvvägs genom Wels Partbred, alltså ca 15 nummer tills det var vår tur. Det vill säga 1 timmes bedömning plus Wels Partbred Championat....

Visserligen behövde Brinne-stel-som-en-Pinne titta av sig och lugna sina ack så hingstiga nerver... När vi entrade ringen var kl. 11.00 Tack och lov själva vilket gjorde segern i klassen lite enklare att promenera hem!

Frågvisa stod vi där med en ponny täckt av två stora rosetter och en guldmedalj!

Vad händer nu?

Ska vi tillbaka in eller är vi färdiga eller...? Ponnyägarinna gick således till en dam som såg informerad ut och frågade hur dagen skulle bli... Tillbaka till de frågvisa lät hon meddela att "det är långt kvar så han kan gå tillbaka till boxen, alla ska göra klart sen ska bästa valack koras" Skönt tyckte Brinne och undertecknad som tillsammans, nästan lika rosiga om kinderna, knatade tillbaka till den svala boxen.

Sittandes, så att säga ringside tittade vi på fina minicobbar, både hingstar och ston och bebisar. När undertecknad sen ser Welsh mountain gå in på Welsh Mountain-championat blir hon fundersam.. Logiskt borde väl Welsh av cobtyp ha ett eget championat? Ponnyägarinnan hävdar fortfarande att "damen sa ju att det var senare." Efter ytterligare en fråga hos de informerade påtalades att "du hinner, du har långa ben! Visserligen, men väldigt kort kondtion...

Vi hann, till och med hämta andan som kom släpandes efter likt en tonåring...

Konkurrensen bestod av klassvinnarna och tvåan om dessa belönats med Guld. Tillsammans var det 7 stycken ringen. Vi kom inte bland de två som gick vidare att tävla om Supreme Champion.

Färdigsprunget och färdigvisat gick vi lika nöjda tillbaka till stallet. Ponnyn belönades med betfor och hö och äpplen och pellets. Den lite mer svettiga i duon belönades med att få ta av sig sina svettiga kläder, dragkedjan på byxorna hade gett upp i värmen så det krävdes lite ålande för slippa dem...

Efter fika och middagsvila gick vi ner till ringarna för att få njuta av lite fina storCobbar och njuta av segerna sötma som ändå kommer med ett Guld.

Efter lite bläddrande i katalogen inser vi att vi var visst inte färdiga, nu skulle bästa valacken utses. Vi förstod att så skulle ske när alla var färdigvisade alltså 36 Cobbar senare. Skönt, då solen gasade hett och vinden lika stilla som en avliden.

Tiden gick och några få utvalda gick tillbaka till den inte lika häftiga ponny som lastades ur 7 timmar tidigare. Han var nu väldigt timid och man kunde nästan skönja några sömngubbar i ögonvrån.

Uppgjort var att de kvar vid banan skulle ringa när det återstod 2 stycken av sista klassen. Då visste vi att vi hade Welsh Cobs Championat på oss att göra klart... På väg tillbaka efter ombyte och toapaus möter jag tre skötare med en ponny i släptåg som påstod att morfar sagt att det nog var dags.. Två sekunder senare ringer mormor och hälsade ingen brådska. Jaha, vilket var det nu då? Brådska eller inte... Vi gick ner till banan och såg cobhingstarna springa för fullt! Vi vände tillbaka och bad dom återigen att ringa när det var två kvar inte tjugotvå...

Fjärde gången gillt, är det inte så?, kom vi ner till banan. Nu var det bara sista varvet kvar innan hemgång. Vi sprang allt vad benen bar, vilket inte var mycket då kraften hade runnit ur för flera timmar sen. Skönt att se att även ponnyn kan bli trött. Bästa valack blev en liten Mountain, Ecentrics Nikotin. Tvåa en skimmelwelsh. Båda jättefina!

Karavanen rullade 18.45 ut från stallbacken och nådde Linnebäck 2 timmar senare.

Roligt evenmang som gav mersmak... Nu har vi ju 100% mer erfarenhet av att ställa ut.

Welshförening har dock ett par viktiga saker att förbättra till nästa gång...

Ex. skyltning om var man går och var saker är. Toan! Bättre kommunikation mellan damerna i sekretariatet och damerna nere vid ringen! Skäms på matserveringen som vid kl 14.30 hade tvärslut på allt vad mat hette... Mjölk fanns att dricka och några smörgåsar som var väldigt trötta, fanns att välja på...

Många fina hästar.. Väldigt häftiga storCobbar!

En märklig sak är dock den vita repgrimman som människorna envisas med att visa hästarna i... Den resulterade i minst 10 lösa hästar, både i ringen och utanför..

De stora hästarna blir lite väl ostyriga med bara ett snöre kring huvudet.

Samma tjej tappade häst 5 gånger.. Hade hon såpa i händerna måntro?

Gulligast stil hade den treåriga cobben som gled under snöret, fortfarande på alla fyra hovarna ståendes.

Jag fångade en grå ungdom när vi hade lunchpaus... Visserligen i lädervisningsgrimma men ändock inget bett...

Bild på ponnyn borde närsom helst komma ut på Rebccas blogg. Håll utkik!

Här, en bild på rosetterna.

Den blåa för att han gick etta i sin ring.. (piece of cake!), den vinröda för att det är jubileums utställning och guldmedaljen fick han eftersom han samlade ihop 40p eller mer. (Bara show och inga poäng)

Vi tyckte att ponnyägaren kunde ha den i ett snöre kring halsen... Vi får se på nästa kalas?!

Det var vårat äventyr!

  Hagaby Bryn Mawr, f. 05 på treårstest hösten 08.

 

Therre

8 augusti 2010 20:48

This is what I call an inlägg :D

http://therre.bloggagratis.se

 

Kina

9 augusti 2010 15:14

Grattis!
Får nostalgiflashbacks till ponnyutställningar när vi åkte land och rike runt med Helenas connemara.
Själv bävar jag redan för att springa på fölvisningen, mest bara för att flåset inte riktigt är på topp om man säger så... Hehe!

http://kina-valasen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här har det varit tystare än tystast väldigt länge.. Bloggen är väl det stället där jag tillämpar: har jag inget bra att säga så är jag hellre tyst.. Kanske en devis jag borde applicera på mit IRL-liv?! Kanske har det varit tyst eftersom det just i...

Påsken firas ju till minne av a) judarnas uttåg ur Egypten (om du är jude) annars b) Jesus död och uppståndelse (om du är kristen) eller faktiskt även c) du är hästnörd och tror att vi har en högtid som matchar med Påskhoppnigarna. Det är ju omtvista...

Idag, den stora dagen då allt ska göras inleds med jäkla huvudvärk! Trots Geisha och soffmysh har den inte försvunnit. Med en tablett och lite städ då kanske?! Har städhets... Slänga, sortera och flytta runt! Dano ska få lite nya prylar i sina contai...

Om ni lyssnar på MP i  P3 så hänger ni med på rubriken!   Dagen har bjudit på massor av aktiviteter! Först lite mockning som gick sådär eftersom röva var lite stel och inte alls nöjd med att ha byxor som skavde. Men efter lite uppvärmning var j...

Det händer så mycket knasiga grejer i mitt liv! Saker som medan de händer väcker tanken: är det på riktigt eller är det en dröm?! Mitt livs första casting har genomförts.. Vill dock inte säga så mycket förän jag vet mer... Har inget med hästar att ...