Om man tänker att man aldrig mer får uppleva den här dan, det här mötet med den personen för första gången igen osv osv kan man lätt bli lite nostalgisk.. Liksom lite ledsen. Men om man å andra sidan tänker på vilka möjlighetet som väntar är det spännande!

Jag har en utmaning på g... Jag vet ännu inte hur det utvecklar sig. Kan blir lyckat, det innebär dock ansträngning efter eller så blir det olyckligt och utmaningen är avslutad i lagom tid till snön faller.Men då har man alla fall gett det en rättvis och god chans! Å alla har rätt till en chans att förbättring!

Har jag då inte tillräckligt att göra? Antagligen inte eftersom jag fortfarande är fet...

Jo såklart men alla vill väl rädda världen nån gång?

Imorgon är det lite start på projektet...

Återkommer med mer osammanhängande detaljer imorgon em.

C får skor på onsdag, skönt då jag tror hon gett upp hoppet om en matte som bryr sig!! Då kan vi börja rida å börja motionera!

Jag ska be Ulrika starta en bebisgrupp när hon har hoppträning. Det passar Emma, Linda och mig..

Jag vill så mycket: tandkoll med båda hästarna, jag vill att nån equiterapeut ska titta på dom, höanalys, kom igång med tömkörning, fixa en sadel osv osv...

Jag ska egentligen gå och lägga mig nu men jag försöker locka in kaninen från uteburen. Å svårt med en stendöv en...

Jag har letat som en besatt vid ett par tillfällen efter mina ridskolenycklar! Jag var aldrig orolig att jag liksom tappat dom ute så de var borta för alltid! Men ändock lite orolig var jag eftersom jag behöver dom på onsdag och det känns ruttet att säga till Birigit att de var borta liksom!

Letat och letat.. Hade ett minne från i våras att jag hittat dom i en jackficka men tänkt att egentligen borde jag hänga dom i nyckelskåpet men jaja...

Jag trodde bestämt att det var en stalljacka som jag sett dom i! Å började rota runt här som en galning för en stund sen, alla ridkläder som hade en ficka av nåt slag genomkändes. Gick ut i hallen å kollade min gröna stall/halvvardags jacka. Å gav nästan upp och tittar på den svarta vinterjacka å då hänger nyckelbandet ut en halv decimeter.. Jag tror bestämt att något högre väsen har visat mig nyckeln! Det är helt underbart. Nu ska jag fästa något mer i nyckelbandet så jag aldrig glömmer bort vart det är, typ min arm?!

Fiskgratängen i ugnen och telefonen på laddning, sen ska jag ta ut min uråldriga cykel på luftning och bege mig mot Boviken. Tror å det bestämdaste att jag måste ändra min livsstil!?!