har haft påskhoppning i två dagar. Sammanlagt 260 starter!

Börjar funderar på hur folk är?

De kan ringa alla möjliga tider på dygnet, kvart i nio en lördag morgon för att fråga när startlistorna kommer ut (tävlingen är på fredagen efter) De kan oxå ringa tex kvart över nio en onsdag kväll bara för att säga att det står med i fel klass...

De ringer oxå för att fråga om det går att efteranmäla trots att det klart och tydligt står att vi har fullt så därför tar vi inte emot efteranmälningar!

Men men, jag tänker att de har aldrig själva varit med att arrangerat tävlingar och är kanske nya som tävlingaryttare!?

Många fina hästar idag som faktiskt inte kom till sin rätt då deras piloter var lite halvtaskigt förberedda!

Lollo som ni lider av bipolärt-syndrom    hade först gråt och tandagnissel men sen kunde åka till Sälen rätt så nöjd!!

Luna har missuppfattat det här med hoppning, man ska över alla bommar inte de tre understa!!

Sen tycker jag att de som är utbildade funktionärer borde veta bättre än att gnälla på infångare, höjder på framhoppningen och längder på oxrar!! Men såklart är man slipad så är man!

Nu till dramatiken!!

Vi, alltså Rebecca och myself, tyckte att en kvällstur på C och Jodis var ungefär vad vi orkade med idag. Sagt och gjort, sadlade på och begav oss mot Klaravägen.. Påväg tillbaka så galopperar vi och C skuttar till så hon kommer i mitten av vägen och Jodis ligger bakom. C är fortsatt glad och gör ett bocksprång/barkutspark och träffar olyckligt Rebeccas smalben! Rebecca säger direkt att det är av.. Jag som är lite känslig för blod säger att det nog inte är så... Ringer till Raija, taskig täckning. Ringer till Anna som hade druckit vin. Men jag sa att de var tvungna att åka ändå. Raija ringer upp och jag får henne att åka oxå! Klaravägen är bakom en vägbom men vi hade sån tur att när vi precis kom fram så kom Anna fram.

Så sen när Raija hade kommit så baxade vi av med Rebecca och in i Raijas lilla golf och så mot akuten. Ringer Rebeccas mamma och säger lite försiktigt att Rebecca har skadat benet så hon ska nog åka till akuten å möta oss där... Men eftersom jag bara kunde åka i knappa 10 km/h så efter fem minuter och en kilometer senare så insåg jag att det här kommer ta en evighet så då ringde jag ambulans så de mötte upp oss i Linnebäck! Stackars Rebecca hade jätteont men ambulans killarna var superbra och gav Rebecca härliga vätskor i armen! Premiärade ambulans färd.

Resultatet av den härliga ridturen är alltså fraktur på underbenet eller åt sånt!

Det första Rebecca säger till Anna när vi kommer fram är att hon har töltat! Och sen att hon vill inte klippa byxorna... Hennes bästa! Sen när jag säger i bilen att hoppas ingen är allergisk på akuten så svarar hon då få de fan skylla sig själva! Å alla som känner Rebecca vet att hon har ett vårdat språk! Då är det smärta!

Rebecca var jätteduktigt och mitt dåliga samvete har fått sig en törn! Nu blir det att hitta nya skor och ridbyxor till flickan!

När jag lämnade henne på akuten så låg hon i tjocktröja och väst och halva ridbyxorna och en svettiga strumpa! Stackars lilla gullet!

Så är det med påsken 2010!

Nu ska jag ta det lugna gatan!

Det bästa är att jag får sovmorgon och det sämsta är att min ridkamrat är borta från sporten ett tag!