Jag hann allt som jag hade som plan!

Det känns nu bra men jag är lite seg... Måste duscha för det krävs lite anständighet inför morgondagens besök hos Atg!

Red på C och hade den andra bruna på släp. Det gick väldigt bra och vi vågade oss på en liten galopp, det var iofs C som tog initiativet och vi andra hängde på! På väg hem kom en bil så då blev det lite hastig igångsättning =) och så mötte vi en mördartall som låg på stigen, som visade sig bara vara ett mellanmål! TUR!!

Undrar vad de tänkte på Ö&B när jag inhandlade min låda... Rep, hammare och spännband och ficklampa.. Mördare?!

Mojje fick bli fin i håret och bli ordentligt trimmad tills imorgon. Transporten är nu parkerad utanför och allt är packat, till och med mamma... haha!

Hoppas på bra väglag!

Jobbar resten av veckan, jag försummar skolan men får pengar.. Ge och ta så att säga!

Nu lite Medium..

Måndag, Luciadagen!

Jag har precis stigit upp ur sängen! Att få sovmorgon en helg är gött, men att få en (eller i mitt fall ta en) är lyx på hög nivå!

Fast jag hade tänkt att göra så mycket idag, i dagsljus! Hmm...

Jag tänkte motionera alla, behöver dock bara två rundor för det men ändå.

Tänkte oxå ta fram transporten så den är avsnöad tills morgondagens tur mot Karlstad och sista tandkollen.

Sen kanske jag inte tänkte något mer men det kommer bli mörkt innan transporten är iordningställd...

Efter att ha läst i Ridsport om tjejen som välte med transporten och hästen blev fastklämd under väggen så tänkte jag att jag måste göra en emergency-box att ha i bakluckan på bilen:

• reflexväst
• ordentlig ficklampa + pannlampan
  
• rep + spännband
• verktyg; kniv, hammare, skruvmejsel
• extra grimma, grimskaft
  
• filt el. täcke 
• extra handskar
  

Så det ska jag göra när mörkret faller i Karlskoga....Alltså inhandla prylar! Är det något mer jag behöver ha?

Från och med nu inleds projektet "Hålla igång hästarna" Hur svårt kan det vara egentligen... !? Tydligen jättesvårt..

De blir båda skodda i veckan förhoppningsvis och sen kan jag köra på rejält!

Nu frukost och tvhäng...

i en tid som denna...

Alla får skriva sina känslor och då får ingen säga rätt eller fel, ingen, inte ens den mest drabbade har rättighet eller skyldighet att kväva någon annans känslor. Vi reagerar alla olika, för vi är just olika. Vissa vill omge sig med kramar och samtal, andra vill grubbla och sörja i ensamhet.

Den drabbade har ingen skyldighet att visa uppskattning mot de som stöttar, för sorg är nånting som försätter en i ingemanslandet, ett land som förlamar och skapar tunga stenar på ens hjärta!

Man får känna sig som den enda i världen med sorg. Det är mer än okej att önska att någon annan tog över ens liv och styrde en i en riktning där solen värmer ens kinder.

Man får inte hitta på! Ryktesspridning kan man ägna sig åt i en tid då hjärtan är hela och man inget annat har att sysselsätta sig med men nu har 8 familjer plus omnejd alldeles för många känslor som kräver omvårdnad. Då ägnar man sig åt omtanke och eftertanke, inte hitta på. 

Nu kan jag bara hoppas att försäkringsbolag, kommun och övriga inblandade "myndigheter" gör det här smidigt och proffsigt!

För mig är största frågan i en sån här stor sorg; vad gör man när det bara finns sorg kvar? Inga mer praktiska frågor att sysselsätta sig med, bara huvudvärk.

För mig är mina hästar ett substitut för en terapeut eller psykolog, att då inte ha det där andningshålet är obeskrivbart. Alla mina problem löses för en sekund upp när jag är i stallet. Det är nog därför vi har hästar, de får oss att må bra, de får oss att må sämre. De ska få oss att må... Att känna sorgens förlamning är inte att må.

Nu har jag skrivit av mig lite och det har jag rätt till. Ni kan tycka vad ni vill och det är eran rätt.